Dagen har tillbringas i Östra Ljungby. Hela förmidagen tittade jag och Veronica på lydnadstävling. Först ut var det eliten. Det var framför allt ett ekipage som verkligen imponerade på mig, en jaktgolden som vann klassen. Den var väldigt glad och fartig och det såg mycket trevligt ut. Jag insåg också att det är väldigt få hundar som har en bra fjärr och stegförflyttningar, alltså något som fler än vi tycker är klurigt...

För övrigt konstaterade jag att det inte skiljer jättemycket mellan klass 3 och eliten. Man bör alltså verkligen lägga tid på momenten i klass 3 som ska med i upp i eliten. Endast två nya moment tillkommer i eliten.

Det var endast två ekipage som startade i klass 3, och de höll inte så hög nivå som jag hade tänkt att det var i klass 3, vilket var bra för mig att se. Man kan gå ut och tävla fast allt inte är perfekt. Klass 3 verkar för övrigt vara en väldigt ojämn klass, med många nya svårigheter.

I klass 1 debuterad träningskompisen Jennica med kelpin Nitro, och så bra det gick för dem. Ett första pris med 188 poäng. Bra jobbat!

Efter tävlingen åkte jag och Veronica till en helt ny gräsmatta och tävlingstränade. Med sittande i grupp och platsliggande är jag nöjd. Hon är lite osäker på sittandet, så det måste jag bara förstärka mer.

Sen körde vi ett fritt följ där Wimsa (efter att suttigt i bilen hela fm) var väldigt laddad. Hon skallade under stegförflyttnigarna, men lyckades ändå göra ett hyfsat ff, men hon kan bättre. Sättande under gång var helt okej, hon gjorde en helt perfekt ruta med väldigt bra fart och snyggt avslut, om jag ska vara riktigt petig så var inte ingången till mig efter inkallningen riktigt 100, får jobba med det. Inkallningen m stå och ligg var bra och den är jag nöjd med.

Metallen vara katastrof, hon ville inte ta den. Fattar inte vad det är som spökar där. Hon har gripet den utan problem men smygande har det blivit sämre. Hmm får klura på det.

Vittringen var helt okej, hon tog rätt pinne men hon behöver bekräftelse av mig innan hon kommer med den. Bara jobba vidare.

Fjärren körde vi bara på kort avstånd och det finns inte så mycket att säga om det....mala vidare.

Känns som det är en bit kvar till vi kan tävla, men vi kämpar vidare, för tävla ska vi!