SARA, WIMSA OCH MINNA

Presentation

URL:    http://wimsa.bloggplatsen.se
Registrerad:    2009-04-12 15:09
Senast inloggad:    2014-08-17 21:46
Bloggtitel:    SARA, WIMSA OCH MINNA
Förnamn:    Sara
Efternamn:    Andersson
Län:    Skåne län
Kommun:    Ängelholm
Ort:    Ängelholm
Intressen:    Hundar, musik, inredning, trädgård, matlagning.

Jag är uppväxt i Örkelljunga, ett litet samhälle i nordvästra Skåne, med mamma, pappa och två yngre systrar.

Jag har alltid älskat hundar och mitt första ord var VOVVOV, trots att det inte fanns någon hund i familjen.

1994 lyckades jag övertala mina föräldrar om att jag skulle få köpa en hund. Det blev en cavalier vid namn Figaro. Figaro var en fantastisk kompis och läromästare, och med tiden blev han en duktig agilityhund och det var även med honom som jag tog mina första stapplande steg på lydnadsplanen.

När det var dags för mig att välja gymnasiet valde jag att utveckla ett annat av mina stora intressen, nämligen hästar. Jag började på Naturbruksgymnasiet i Östra Ljungby. Tre fantastiskt roliga år med underbara vänner och härliga hästar. Så mycket hund och hundträning blev det inte, men Figaro hängde med på alla äventyr.

Under det sista läsåret började min längtan efter en till hund växa, Figaro hade hunnit fylla åtta år och var inte längre en ungdom. Så dagen efter studenten åkte jag för att hämta den bästa studentpresenten man någonsin kan önska sig, en liten blandrasvalp som fick namnet Cesar. Tyvärr blev inte min och Cesars resa tillsammans lång, när han var två år fick han somna in på grund av stora mentala brister.

Jag var knäckt efter Cesars bortgång och kände mig som världens sämsta hundägare...som inte kunde ha kvar min hund. Innan jag tog beslutet om Cesars avlivning hade jag provat att ha honom hos en hundkunnig släkting, men inte heller där fick han ro i sitt sinne.

Innan Cesar hade somnat in hade flocken utökas med en liten Papillon kille vid namn Fyris. Det var inte alls planerat att jag skulle ha tre hundar, men när Fyris matte inte kunde ha honom kvar, var jag bara tvungen att köpa han. Min syster Eleonor hade hans halvbror så jag bekant med hans linjer.

Med Fyris vid min sida fick jag tillbaka mitt självförtroende som hundägare. Ungefär samtidigt som Fyris flyttade till mig så upptäckte jag klickern och klickerträning.

Med Fyris tog jag mig återigen in på lydnadsplanen och började träna för Anders Kjernholm. En fantastiskt ödmjuk tränare som inte behandlade mig annorlunda för att jag hade en hund som vägde 4 kg. Jag ställde även ut Fyris och tävlade agility. Fyris var min första stora hundkärlek. Han var med mig överallt. Var jag ute på stan och satt på uteserveringar så var han med, på shoppingturer, ja överallt. Han var en fröjd att leva med, vänlig och charmig.

Jag och syster Eleonor fick smak för hundutställningar. Eleonor började träna juniorhandling och jag var hennes ständiga coach. Vi åkte land och rike runt för att tävla, Eleonor i juniorhandling och jag med Fyris i rasringen.

Vi hade börjat diskutera om det inte var dags att skaffa en större hund, en hund som Eleonor verkligen kunde satsa med i juniorhandlingsringen, för på den tiden var det väldigt svårt att hävda sig med en liten dvärghund. 

När vi var på Ölands utställningen på Böda camping, ville domaren att handlerna skulle ha två hundar av olika raser att visa i ringen. Vi hade bara våra två papilloner med, så det var bara för att ge sig ut och leta efter en hund som Eleonor kunde låna. Länge hade vi då sneglat åt Salukin. En otroligt vacker hundras, med utstrålning som få hundar kan mäta sig vid. Vi smög bort till Saluki ringen och började höra oss för. En kvinna pekades ut,

– Hennes hund är snäll, den kan säkert Eleonor få låna. Sagt som sant, Zudden som han heter var både snäll och duktig på att visa upp sig. Hans trevliga matte Marie lånade gärna ut honom till Eleonor, som på denna tävling kom tvåa. Efter att ha tillbringat dagen med Zudden var vi sålda på rasen, och av en händelse frågade vi Marie om hon visste någon äldre Saluki som behövde omplaceras. Först blev svaret nej, men efter en stund kom Marie på att Zuddens bror Malek bodde kvar hemma hos uppfödaren i väntan på rätt människa. Vi blev eld och lågor, redan på vägen hem från Öland hade jag pratat med uppfödare Jill och bestämt datum för när vi skulle komma och titta på han. Att han bodde 65 mil bort kände aldrig som något problem... det var så självklart att han skulle bli våran. Och självklart blev det så, Malek åkte med oss hem från Tierp. Han hade då fyllt 2 år och han var en stor salukipojke. Han var en tuff hund, inte alltid helt enkel för en dvärghundsmänniska att leva med. Men han lärde mig massor och genom Malek fick jag möjlighet att lära känna underbara människor.

Idag finns varken Figaro, Cesar, Fyris eller Malek kvar, men jag är så tacksam över de år jag har fått med dem. Tack vare dem är jag den jag är idag. De kommer alltid finnas med mig i mitt hjärta.

Min flock består idag av min sambo Mattias, vår dotter Agnes och lurvhundarna Wimsa och Minna, Wimsa och Minna kan man läsa mer om under deras egen sida.

Vi bor i en villa utanför Ängelholm. Jag arbetar som hundskötare på en kennel, studerar till yrkeslärare i hund. Mitt mål är att kunna jobba som gymnasielärare i hundämnen.På min fritid umgås jag med min familj och tränar och tävlar med hundarna. Den tiden som blir över gillar jag att lägga mina vänner, vårt hus och resor. Jag försöker även regelbundet springa då det är ett sätt för mig att fylla på med energi och kraft.

 

 

Skapa flashcards